Jag utlovade ju en liten historia om mina bröllopsklänningar. Ja ni läste rätt, bröllopsklänningAR (plural). Jag beställde först en fin klänning från internet till ett väldigt bra pris. Det var en amerikansk sida, men det verkar som att klänningen syddes upp i Kina. Efter några veckor kom paketet och det var så spännande att öppna det, men så fort jag fick syn på klänningen, var besvikelsen total. Ja, jag var trött efter en lång dag på jobbet och av busspendling som är min vardag och ja jag var hungrig. Så min gräns för vad jag klarade av passerades där och jag började gråta och skrika att det är fel klänning de har skickat. Ni kan ju förstå att jag kände mig dum när jag såg att de där små trådarna som man ska hänga upp klänningen i, stack ut på sidorna och insåg att klänningen var ut och in. Så de hade skickat rätt klänning och jag kunde dra en suck av lättnad. Det var dock ingen WOW-känsla när jag tog på mig klänningen, den var fin men inte perfekt. Det största problemet var att den var lite trång över midjan. Jag tänkte att den nog ska vara så, att andra (som till skillnad från mig inte köper lite för stora kläder för att undvika att de klämmer någon stans) skulle ha tyckt att den passar.
Det gick några veckor och jag provade klänningen då och då för att se hur pass liten i midjan den var. Till slut insåg jag att jag skulle störa mig på att den klämde och att det var lika bra att börja leta efter en ny klänning. Det som var synd var att det nu var sent att skicka tillbaka den…. Jag tog med mig min vän Katarina och gick runt i några bröllopsaffärer. Observera att man ofta behöver ta av sig skorna, det hade jag ingen aning om, då skulle jag nog ha valt ett par skor man kunde ha strumpor i. Det var inte många klänningar som var i min prisklass och när vi hade varit i alla affärer utom en (på min lista), var jag nära att ge upp. Men vi bestämde oss ändå från att gå till den sista och där hittade vi den perfekta klänningen! Priset var nedsatt 20 % dessutom, men var ändå lite över budgeten med tanke på att de behöver göra vissa justeringar. Nu hänger den i butiken och väntar på mig. I mitten av september ska jag dit igen och då ska de kolla hur mycket den ska justeras.
Ett tag tänkte jag att det kanske hade varit finare med en enkel klänning (och det är jättefint med en enkel bröllopsklänning), men JAG kände ändå att jag ville ha en prinsessklänning så som den har sett ut när jag har föreställt mig som brud.